En ny tid

Så är det dags att lämna paradiset ännu en gång efter 22 helt underbara dagar ?
Det är nästan så att det har blivit ett hem för mig här också, lätt att acklimatisera sig i det spanska livet.

Igår kväll gjorde jag studiebesök i den lokala katolska kyrkan och var med på en av de tre korta mässorna som hålls på helgkvällar. Kyrkans rum har något speciellt som tilltalar mig, den kallar till ro och lugn.
Det var ingen musik, bön x flera med församlingen, på nattvarden bjöds församlingen på oblat men vinet drack prästen upp själv. Han var ordentlig iaf för han diskade själv efteråt framme vid altaret. Härligt att se på våra olika kulturer även om jag inte förstår vad som sägs ???

Nu längtar jag hem till mitt paradis i Svealand ????

Läser i dagens tidning om hur viktig beröring hud mot hud är. I det samhälle vi nu skapar utvecklas teknik med väldig fart, digitaliseringen ersätter allt mer mänsklig kontakt. Hud mot hud i vardagen och som en naturlig handling kan nu ses som en bristvara hos mänskligheten. Vi vet att det utsöndras oxytocin vid beröring och att oxytocinet får oss att må bra. Så det finns med all säkerhet ett samband mellan minskad beröring och oxytocin med ökad isolering och en ökad psykisk ohälsa.
Metoo-rörelsen som kom och belyste det förfärliga och oerhört viktiga att medvetandegöra för att motverka det dolda. Men som fått konsekvenser av en beröringsrädsla, när är det ok att vidröra och när är det inte ok?

Vi behöver inte gå till affären, handla på nätet är smidigt och skapar tid i vår allt mer stressade vardag. Vi har inte kontanta medel som överlämnas av en hand till en annan, vi betalar med kort eller swish.

Läste även en artikel som handlade om att primärvården nu också erbjuder digitala besök. Visst är det bra när tillgängligheten är svår och konkurrensen med nätdoktorer ökar.
Inom vården är vi redan inne i den svåra tid som vi nyss sa att bi hade framför oss. Vi blir allt fler äldre medan arbetsförda personer minskar. Vårdyrket som de senaste årtionden har minskat i status vilket gör att allt färre söker utbildningar inom vården. Då behöver vi se hur vi på smartaste sätt kan använda våra resurser, vad behöver göras av mänsklig kraft och vad kan digitalisering ersätta. Visst det låter mekaniskt men jag tror att om detta görs smart så kan det skapa kvalitet. Det är inte kvantiteten som är viktig utan just kvalitet i de besök där människan behövs för att utföra insatsen.

Vi blir allt fler som lever i ensamhushåll, i alla åldrar och kön. Alla har kanske inte sociala nät att umgås i och isolering är en fara.
Och även om de sociala näten är stora kan ensamhet ändå finnas.
Allt detta skapar en risk för psykisk ohälsa och i samband med utebliven beröring ökar risken. Artikeln menar också att det finns en risk med utebliven beröring att faktiskt dö i förtid och jämförelser görs med rökning och övervikt.

Detta väcker massor av tankar hos mig om hur viktig beröring är, men vad kan vi då göra allihop med enkla medel?

Jo, öka beröringen till varandra och det behövs inte så mycket, bara några sekunder kan göra underverk.
Men beröringen behöver göras med eftertänksamhet så den inte misstolkas och skapar motsats.
En lätt hand på axeln i någon sekund när någon frågar dig eller du själv frågar någon annan. Men låt handen vara stilla, rörelse kan uppfattas fel. Att krama någon måste ske när personen vill släppa in i comfortzonen och det gör vi mest med dom vi känner oss trygga med. Låt då kramen ge lite extra.
Ja comfortzonen är inte som i Sverige här i Spanien, här är det en lätt omfamning och puss på båda kinderna. Ja det är kanske inte så fel, du känner dig verkligen välkommen.

Så låt oss bli medvetna och givmilda för att skänka några sekunders beröring på ett respektfullt och omsorgsfullt sätt. Vem vet vilka effekter vi skapar för den enskilda medmänniskan vi möter.
Och där beröring är lättåtkomlig, i parrelation, mellan nära och kära, mellan förälder och barn, låt beröringen få flöda fritt!

Så låt dagen beröra! <3

Söndagar för spanjorer betyder strand. Familjer med vagnar stolar parasoller mat dryck valfärdar till byns lilla strand. Här gäller det att hitta sin plats och avstånden emellan sällskapen är minimala. Jag får lite associationer till en bio eller teater salong med rad 1, 2, 3 osv, så tätt är det. Jag tyckte att mina sidoplatser var upptagna men se det tyckte inte andra, jag är nu omgärdad till minsta plats, tur att jag i alla fall är på rad 1 så nara vattnet jag kan, vågorna når nästan tårna. Och på scenen finns det massor av aktörer i det sköna ljumma salta vattnet.
Värmeböljan är här med i runda slängar 33 grader och ytterst lätt vind så det är förståligt att vi är många dom vill vara här. Jag brukar i vanliga fall hålla mig vid poolen på söndagar men det hick inte idag, alldeles för varmt.
Vid 13-14 fylls baren till bristningsgräns, då står spanjorerna runt om den för att dricka svala drycker och ära tapas. Jag ser till att få mitt innan rusningen är igång :-)

Byn Torre de la Horadada har sitt ursprung från 1500 talet, fortet med sina marinbalkar skyddade mot piraternas angrepp. Byn har sedan lång tid varit en sommarby för Murciaborna. Nu har den exploaterats av alla skandinaviska och engelska husköpare. Men trots det så har byn bevarat sin känsla och kulturerna möts på ett behagfullt sätt.
För spanjorer verkar det inte finnas så mycket oro just här, här är allt möjligt och man tar för sig. Frihet råder och som gårdagens sommarpratare Jonas Hassen Khemiri sa, frihet är när det inte finns någon rädsla. Tänker på oss svenskar som vill ha avstånd omkring sig, det går absolut inte här. Här släpper vi på gardet och bjuder in på de lediga platserna på raderna framför havsscenen. Det är nog just det som är bäst här, friheten, släppa gardet och rädslan och bara följa med. Allt blir bra, Allt är bra!

Njut av dagen, det gör jag! Hola amigos!

Natten är stilla och härligt varm, folk sitter och pratar i samkväm här och där i husen omkring mig. Rösterna ekar i nattens luft. Nyss hemkommen från ett umgänge med nytt och känt folk. Alltid roligt att möta nya människor, ta reda på vem dom är och vad dom har med sig. Att avsluta dagen och kvällen på altanen är ett måste. Att få samla ihop sig kring det som varit under dagen.

Paradisets kvällar och nätter är lätta att vänja sig vid. Här på min altan med livets scen utanför, där jag kan sitta och betrakta. Här får tankar flöda, stora eller små, ytliga eller djupa, glada och fria eller mer eftertänksamma och strategiska. Eller så får hjärnan helt vila från tankar och bara vara en stund. Men frågan är om hjärnan vilar från tankar någonsin? Jag tänker mycket, framåt men också bakåt, på det som varit, på det som är men också på det jag hoppas ska komma.
Det är tryggt att tänka här och alla tankar är välkomna vad dom än har med sig. Alla tankar dansar inte fritt, glatt och ledigt men dom blir omslutna i en miljö jag trivs i och då är det okej vad som.

Men nu sluter jag denna dagen, kvällen, natten för vila innan nästa tar vid med nya tankar, nya möten, nya stunder och kanske nya möjligheter.

Godnatt från paradiset

Sommarpratarna har alltid roat mig och så även i år. Ibland med intressant fokus, ibland lärande, roande eller häpnadsväckande eller som igår så fascinerat sorgesamt, ledsamt och otroligt vackert! Hela jag var berörd med en känsla som varar länge.

Stina som berättar om sitt korta möte via ord och känslor med lilla Maja. Maja som har en sjukdom hon liknar vid ett träd som hon vet att hon inte kommer överleva. Maja som jag tolkar berättelsen har en förankring med det som vi vet så lite om, den andra sidan. Dit tar hon sig en flygtur när hon går i dvala, där ser hon ljuset och där är hon inte rädd.

Och ordväxlingen mellan Stina och Maja som skedde utan möte. I dessa ordmöten försvann barn och vuxenperspektivet och dom blev två människor som utväxlade tankar, letade förberedelser och planerade kommande möten från andra sidan.
När dom tom gifte sig för att knyta sina band för evigt...

Ja, har du inte lyssnat så gör det men sätt dig där du har lugn och ro, där du kan låta dina känslor få komma för här går det inte att hålla igen. För dom kommer jag lovar så ha hushållsrullen i närheten!

Jag är ingen soldat,
Jag har inga vapen att ta till,
Inga korståg jag vill gå,
Ställ mig inte I ett led,
Du får mig aldrig att stå still,
Jag fungerar inte då,
Jag är ingen soldat,
Jag tänker inte så.